Här kommer en liten saga jag skrev på morgonen läs och njut!



En Saga del 1

Det var maj månad temperaturen låg oförändrat på 4 grader våren lyste med sin frånvaro o människorna i den lilla staden längtade, längtade efter värmen och solen. Grönskan och livet, vintern hade tärt hårt på invånarnas själar som behövde få tinas upp. Särskilt en person frös inombords, eller hans känsla kanske snarare skulle beskrivas som stagnerad, han drömde och längtade törstade efter liv och njutning, sol värme och kärlek till livet. Men dagarna gick och inget hände det var som att naturen själv svikit den lilla staden. Christoffer som frös inombords åkte som vanligt iväg till de gamla ärofyllda universitetet.

Universitetet kände inte av årstidernas krafter det hade stått stadigt i hundratals år och skulle förmodligen göra så hundratals år framöver. Tiden levde som sitt egna liv i dessa byggnader i eviga cykler cirkulerade tillvaron kring upptäckter och nya framsteg inom den ständigt växande vetenskapen som för länge sedan blivit ett projekt omöjligt att avsluta. Christoffer stod och blickade ut över biblioteket, universitetets stolthet, det levande beviset på människans rastlöshet gentemot livets gåva. Folk gick runt bland hyllorna uppfyllda i tankar, men de flesta satt kring borden djupt försjunkna i sina arbeten. Här skedde inget oväntat folk kom och gick under årets alla dagar, detta rum var ovetande om världspolitiken och naturens krafter. Här var det de sociala normerna som styrde och människas egna kritiska granskande tänkande var det som belönades. Hängivenhet och impulsivitet var inget denna ärofyllda sal någonsin upplevt. Här fanns all mänsklig kunskap lagrad ända tillbaka till den tid då människan först lärde sig skriva ner saker.

Christoffer vände allt ryggen och styrde stegen mot cafeterian för att hämta sig en kopp kaffe. Inte för att den drycken skulle tina hans frusna psyke men den skulle ändå fylla sin roll som något som på ett eller annat vis fyllde en plats av primitiv tillfredsställelse. När han lämnade kafeterian såg han en dörr han inte sett förut en liten dörr strax intill herrtoaletterna, han hade aldrig uppmärksammat den tidigare. Men plötsligt var det som om dörren ville att han skulle öppna den. Som om den fanns där bara för honom. Han kunde inte låta bli han gick fram och grepp om handtaget. Den var öppen han klev in. Hans blick möttes av ett kontor, extremt primitivt, men där fans två fönster och en dörr som drog till sig hans uppmärksamhet. För där borde inte finnas någon dör och absolut inte några fönster, rummet låg nämligen beläget mitt i byggnaden, och några fönster skulle inte finnas där. Där utanför stod någon vid ett trädgårdsland. Christoffer kände återigen den där märkliga dragningskraften som om personen där ute vill att han skulle komma ut. Han gick mot dörren och klev ut.
Det som nu skedde var obeskrivligt men ett försök till att beskriva det skall göras, Det som mötte honom var en grönskande försommar trädgård eftermiddagssolen stod värmande skinande över en böljande lövskog av bok, ek och ask. Landskapet som tornade upp sig bortom trägården bestod av grönskande kullar och luften var varmt mjukt doftande av blomster. Solen gav landskapet ett gyllene skimrande eftermiddagsljus som förde tanken till sagan och oändlig skönhet. Intill trädgårdslandet stod ett litet vitkalkat hus med gröna fönsterluckor och en dörr i samma färg. Även denna dör sa kom och öppna mig, min gäst, kom och njut av allt det vackra. Han gick mot huset och grep det lilla handtaget.

Av: Vidar Kling Ek